Vi har tränat tre pass på raken denna veckan, Tisdag, Onsdag och Torsdag. Uppslutningen har varit som den senaste tiden, sådär. Kanske blir man aldrig nöjd och just nu utgår jag faktiskt från det perfekta. Nästan alla är hundraprocentiga på att träna eller höra av sig men det fattas lite…
Denna perioden är det också en del från varo på grund av att killarna går i skolan. Våra många 90-killar tar ju studenten alldeles nu så det är det sista i skolan samt bal och så studenten då. Svårt att tvinga killarna att missa balen och studenten samtidigt som det naturligtvis påverkar både träningar och matcher med killar borta.
Träningarna har annars varit okej, stundtals bra men ibland lite sämre. Kanske är jag lite överdrivet kritisk men jag har saknat det där extra på träningarna.
På fredagen var det så dags för fight. Bortamatch mot Kozara, en av de svåraste uppgifterna du kan ha i den här serien, enligt mig. Kanske ännu svårare för oss då vi haft svårt med den här typen av motstånd historiskt också. Kozara är, när de är som bäst, kanske seriens bästa lag. Tyvärr är det väldigt ojämna och dessutom brukar de då och då tappa humöret vilket kostar poäng i en lång serie.
Från minut ett och framåt blev vi manglade, utklassade och nästan förnedrade av Kozara. De dominerade fullständigt och det såg ut som ett topplag i division 4 mot ett juniorlag. Vi fick chansen då de drog på sig en utvisning och visade moral, inställning och kamratskap vilket till slut gav oss en poäng i en match som kändes förlorad. Med lite flyt hade vi till och med kunnat vinna matchen då vi låg på på slutet för att göra ett segermål. Tror dock att kilarna trots allt var nöjda med en poäng med tanke på hur det såg ut i första halvlek.
Som om inte utspelningen var nog drog vi på oss tre nya skador under den första halvleken. “Gattens” skada var nog allvarligast. Han var på sjukhuset dagen efter och kollade upp sin axel och röntgen visade inte på något fel så läkaren trodde på “stukning av axeln eller en sena som är av”. Det skall väl tas med en nypa salt när allmänläkare är i farten men vi kan konstatera att “Gatten” är skadad och det är osäkert hur allvarlig skadan är.
Philip haltade ut med en ömmande fot, där lekmannadiagnosen säger att han fått en smäll som resulterat i en blödning som i normalfallet läker på >1 vecka – 2 veckor. Jonas Corneliusson åkte också på en smäll, som jag förstod det i knätrakten och diagnosen för “conny” är väl liknande Philips.
Sen tidigare har vi Mattias Essman på skadelistan men förhoppningsvis är Essman tillbaka i full träning redan i slutet på denna veckan.
Jonatan Borg är på väg tillbaka till Sverige. Han skall enligt rapporter anlända redan på tisdag i denna veckan. Jag har inte räknat med Jonatan i speldugligt skick under vårsäsongen men han är saknad både som spelare och människa i gruppen och jag hoppas att han kan komma i matchform till de avslutande matcherna under våren.
Björndammen plockade poäng i veckan. Det blev 2-2 mot Croatia som också åkte ur “fyran” förra året. Säkerligen skönt för BBK att stoppa förlustraden, samtidigt är man i behov av segrar för att klättra i tabellen. Sävedalen ångar på i serieledning och inget tyder på att de skall sakta ner. Jonsered som inlett säsongen starkt med lite medflyt åkte på säsongen andra förlust, 0-3 mot Utsikten. Jonsered behåller dock andraplatsen i serien.
Alexander Dellstrand är på väg tillbaka från skada och spelade B-lagsmatch med Jonsered denna veckan. Förhoppningsvis får han vara frisk ett tag nu så han kan visa vad han kan!
Vi tränar igen på söndag och sen blir det mindre träningar nästa vecka. Dels beroende på två U-lagsmatcher men också för att jag tror att vi tjänar på lite återhämtning. Nästa veckas match mot Tuve känns oerhört viktig.
// Kim